Tio dagar av äventyr

Då är vi alla hemma igen och jag möttes av två glada katter när jag öppnade dörren. De hade saknat mig, såklart och jag erkänner att jag har saknat dem också. Skönt att vara hemma, även om det är roligt att vara i London också. Här är en sammanfattning av vad vi gjorde och var med om.

Resdagen är som den är och förra fredagen var inte direkt annorlunda än de tidigare gånger vi tagit oss till den stora staden, men ändå lite ändringar på schemat. Exempelvis tog tåget längre tid då det åkte över Västerås för att slippa proppen söder om Stockholm. Det gav oss mindre tid att ta oss ut till Arlanda, men vi hann utan problem. Man bli ganska trött av att resa så det blev inte jättemycket gjort på fredagen, utan vi åkte ner för att få mat och sedan blev det inte mer än så. En öl på den lokala puben ett stenkast från hotellet var allt.

Lördagen var stekhet. Den saken kan vi vara överens om och det var resans varmaste dag. Väderleksprognosen sade att veckan skulle bli ”sådär” och vi var självklart tacksamma över att få en fin dag, även om vi skulle ut på fest på kvällen i full mundering. Så en tur längs Portobello Market var perfekt en sådan här dag och jag tror alla gillade det. Mycket folk, men ändå lite lugnare, då vi kom ut tidigt. Vi åkte dessutom tillbaka till hotellet efter att vi ätit, så att alla kunde förbereda sig inför med medeltida festen på kvällen.

Nu vet ju alla att den inte blev lika kul som den borde varit och oväsendet gjorde att jag fick gå min väg. De övriga stannade och hade väl skapligt kul eftersom de fick ett nytt bord i en lugnare del av lokalen. Vi går inte dit igen är väl omdömet, men nu är det gjort och avklarat.

Vädret resten av veckan visade sig vara bättre än vi trott och vi hade sol och värme hela tiden. Fantastiskt måste vi väl ändå säga om det, då vi befann oss i London, staden med regn och regn. Detta slapp vi undan och kunde njuta i stället. Några besök på museum blev det, både Naturhistoriska och V&A i Södra Kensington och vi tåg en båttur till Greenwich. Det sistnämnda behöver vackert väder för att funka så det blev alldeles perfekt.

Vi var inte på så många pubar som vi brukar, men å andra sidan stannade vi på flera av dem under en längre tid. Fredrik gillade att sitta i lugn och ro och bara njuta och det är inte fel på något sätt. Totalt besökte vi 21 olika och 21 är ju ostraffbart sägs det, så vi får se det som ett omen. Tre gånger besökte vi Brook Green Hotel, fem minuter från där vi bodde och det är en trevlig pub, utan tvekan.

Shoppa hann vi också, även om det kanske drog ut lite på tiden och orken och vi var inte på alla ställen som vi pratat om. De ligger förhoppningsvis kvar till nästa resa, när nu denna blir och jag hade tänkt besöka ett antal speciella pubar med Fredrik, så de får vi också lämna till nästa gång han har möjlighet att följa med. Inget besök på O2 blev det heller och att käka på Jimmy’s World Eat får också anstå till en annan gång. På det hela taget har vi inget att klaga på i alla fall och alla verkar ha haft en underbar resa på alla sätt.

Vi fick ju träffa Tracey och Gino några gånger och även Grant med flickvän, samt alla katterna. Där, i Hornchurch, föll de enda dropparna på resan, men inte mer än att vi stod ut. Vi kunde sitta ute på terrassen och nere på grillplatsen utan att ens tänka på det. På hemvägen var det blött, men uppehåll den stunden vi var utomhus. Så, allting gott och så även slutet. Nästa resa är inte bokad och vi får se vad som händer. Brexit är fortfarande runt hörnet och lurar, så vi får avvakta och se vad som sker med detta också. London ligger kvar oavsett och kommer alltid att vara ett härligt resmål.

Tack för att ni har tagit er tid att läsa allting!

På väg hem

Ja, då är sommarens resa till London över. Just nu sitter vi på tåget hem och räknar nå vår slutdestination strax innan klockan 22. Jag får lov att säga att det har gått bra, speciellt med facit i hand och allt strul med SJ:s banarbeten med mera. Hade varit enklare om vi sluppit ta pendeln till Flemingsberg exempelvis.

Vi tog oss i alla fall till Heathrow utan problem och det kändes ju bra. Piccadilly Line är oss trogen och resan går på 25 minuter ungefär. Vi fick ett relativt tomt tåg, så vi fick utan problem plats med både oss och bagaget. Väl framme var det incheckning och med tanke på att de hade datorstrul av Guds Nåde igår, så var jag skeptisk till hur det skulle gå. Men det gick bra, till och med den extra väskan som vi skaffat utöver det som ingår. Dessutom fick de som ville checka in handbagaget göra det gratis.

Inga problem i säkerhetskontrollen och snabbt gick det också, så vi hade gott om tid att utforska det inre av Terminal 5. Daniel och jag lyckades bli bjudna på Gin & Tonic, special edition. Inte fel, haha. Vi får ju inget på planet längre, så vi köpte ett gäng mackor på Pret och åt en medan vi inväntade att gaten skulle dyka upp på skärmarna. Det blev A18, vilket var perfekt då den ligger inom huvudbyggnaden. Ombordstigningen gick relativt snabbt, men lastning av bagage hade tydligen strulat, så vi missade vår starttid och fick därför vänta på nästa – en timme senare. Surt, men inget att göra.

Slutligen visade det sig att vi fick flyga efter ungefär 45 minuter och när allt kom omkring landade vi bara ca 10 minuter senare än tidtabell. BA kan när det gäller och det är en av anledningarna till att jag alltid väljer att flyga med dem. Men detta till trots var det lite jäktig att ta oss vidare, först till Arlanda Express och sedan till pendeltåget, som var fullt. Vi hann med nästa dock och nu är vi, som sagt, på väg hem. Så om ett par timmar splittras gänget – för nu i alla fall. Jag får gå hem och pussa katterna och det längtar jag efter. Nästa resa till London vet vi inte när den blir och hur det går med Brexit. Låt oss se.

Kolla gärna bloggen även i morgon, då jag gör en sammanfattning av våra äventyr på Londons gator och torg!

Slut på det roliga

Då har vår resa nått sitt slut och det är dags att packa inför hemresan. Fest hos Tracey skall hinnas med också, men sedan är det dags att resa hem.

Blir lite kortare inlägg idag, då jag skriver en summering i morgon när jag kommer hem. Vi åkte till Tracey, som sagt och det gick lättare än vi trodde med omläggningar i tågtrafiken. Vi blev något senare än vi sagt, men det gjorde inget. Vi fick mat och dryck för ett helt regemente och ingen kommer vara hungrig på länge. Grants flickvän Monika var med och naturligtvis även Gino. Vi spelade ett roligt kortspel som jag inte minns namnet på och plötsligt tog kvällen slut.

Grant fixade en taxi åt oss till Romford och vi kunde ta tåget hem utan problem. Några droppar regn föll, men det var allt på hela veckan. Fantastiskt. Vi får se hur vädret är på söndag när vi reser hem.

Fredag nummer två

Vi hade en del att stå i idag, så när klockan slog nio tog vi bussen till Hammersmith och sedan vidare mot Camden. Zarina ville gärna till marknaden där, så det var enklast att börja i den delen av stan. Varmt väder igen och det har varit en fantastisk resa i det hänseendet. I Camden var det en del folk, men inte massiva mängder. Vi gick till slussarna och bestämde att vi skulle ses där igen på slaget elva. Sedan gick var och en åt sitt, utom jag och Daniel som slog en gemensam lov kring det hela. Vi fick till och med se två båtar slussa sig upp, vilket alla de andra missade.

Efter Camden var det till Pimlico vi åkte vidare och närmare bestämt till Grays of Westminster för att hälsa på Tracey. Det kände som vi var en invasionsstyrka, så jag stannade hos grannen och tog en öl. Dröjde inte alltför länge innan övriga gjorde mig sällskap och vi bestämde oss för att stanna en stund och äta lunch. God lunch och en mycket trevlig pub. Efter maten dök Tracey upp för att erbjuda sina tjänster och hjälpa Fredrik att hitta en sort tvål att ta med hem i present. Jag hade gjort mitt bästa att leta och frågade henne som en sista utväg – och se, det löste sig. Tur vi har Tracey.

Nästa uppehåll St James’s. Daniel ville ha cigarrer, jag rakkräm och alla ville till Fortnum & Mason. Så blev det och jag tror att alla fick det de ville ha. Jag fick i alla fall fyra års lager av rakkräm. De två burkar jag köpte sist har räckt sedan senast vi var här, maj 2017. Fina grejer detta, förstår ni. På Fortnum köptes  det te och lite annat och sedan var det nästan dags att åka tillbaka till hotellet. Zarina behövde dock få gå till Victoria’s Secret och Claes ville gå på en utställning. Så vi tre andra lämnade dem och åkte själva hemåt.

Efter lite uppfräschning och väntan på Claes och Zarina, var det dags för resans sista kväll tillsammans. I morgon ska vi till Tracey, så det blir inte tid för en egen avslutning. Därför får den bli en dag tidigare. Så det blev enligt gängse rutin, buss till Hammersmith och tunnelbana in till stan. Vi landade på Leicester Square och promenerade raskt till den italienska restaurangen Melanie för vår lilla avskedsmiddag. Mycket trevligt får jag säga och god mat. Pizza/pasta går alltid hem, även om Zarina tog risotto. Lite vin till detta var också gott, även om jag kanske får betala det i natt i form av halsbränna. Efter maten ville Fredrik ha ytterligare en sittning på Brook Green och det är naturligtvis trevligt med repriser.

Så nu är det dags för sängen och i morgon ska vi, som sagt, till Tracey på traditionell sydafrikansk grillfest, så kallad braai. Skall bli spännande.

Shoppingtorsdag

Då var det torsdag och vi har varit här en vecka. Solen fortsätter att skina och det har varit otroligt väder hela tiden. Idag behövde vi ägna lite tid åt shopping och Daniel skulle träffa lite internetvänner på fm, så vi delade lite på oss efter frukost. Daniel gick till Goldhawk Road och vi andra tog tåget från Shepherd’s Bush. Shoppingturen började på Foyle’s bokhandel där jag fann lite CD-skivor på musikavdelningen. Det är hit man får gå nu när HMV med flera inte finns längre.

Nästa stopp blev Gerry’s för en flaska persikosnapps och från där kryssade vi genom Soho till Great Marlborough Street där jag lade några minuter på Schott Music. Hittade lite noter att ta med hem, vilket alltid är trevligt. Mitt emot, nästa, ligger Mark’s and Spencer och jag hade tanken att skaffa mig en ny kostym. Det är 30 år sedan sist och butiken ligger här ännu. Som tur var hade de rea och jag kunde fynda en fin sådan för £30. Faktum är att jag fick 1 kostym, 3 skjortor och 1 slips under tusenlappen, vilket är rätt bra får jag säga. Tror Fredrik köpte ett par skjortor också. Mitt i allt ringde Daniel och sa att ingen av de han skulle träffa dök upp, så han skukke ansluta till oss igen. Mystiskt.

Nå, han dök upp när vi var klara och sedan tog vi bussen till Marble Arch och intilliggande Pizza Hut för lunch. Deras buffé, ät till du storknar, är mycket prisvärd och god. Så vi åt och åt och sedan gick vi ett varv till. Inte fel, som sagt. Daniel tog Fredrik och Claes med sig för att beundra Marble Arch och jag tog Zarina med till Primark för mer shopping. Har inte köpt så mycket kläder åt mig på länge, så det var väl dags. Fann några skrikiga skjortor åt Daniel också, haha. 3 pikés, 1 par shorts och Daniels 3 skrikiga för 600 är ganska bra pris det också. Zarina köpte byxor och skor bland annat, så vi var nöjda. Efteråt kollade även vi på Marble Arch innan vi åkte till hotellet och dumpade av inköpen.

Claes mådde inte bra efteråt, så han stannade kvar när vi åkte tillbaka till stan för att gå på puben med mera. Synd, men vi hoppas han rättar till sig snart. Blev ingen jätterunda heller, men två pubar och sedan kinesiskt på Gerrard’s Corner och en pint till efteråt. Sedan föreslog Fredrik att vi avslutade kvällen på Brook Green Hotel, 5 minuter från där vi bor. Så blev det och vår sjunde dag är slut

Onsdag med Tracey!

Idag tog vi det lugnt på morgonen och åt ingen frukost på hotellet, utan vi åkte till Paddington för den traditionella engelska frukosten på Den Galne Biskopen. Först passade Fredrik på att handla lite på den lokala secondhandbutiken och därefter bar det av. Det är inte så många stationer att åka från Goldhawk Road, så vi var snart framme och kunde trava runt och igenom den stora stationsbyggnaden. Mad Bishop & Bear ligger i andra änden från där man går av tunnelbanan, såklart

 

Vi åt alla med god aptit och det finns vegetarisl frukost också, så Fredrik behövde inte känna sig utanför. Gott var det, men så är det alltid. En sådan rejäl frukost ger oss lite mer energi att använda under dagen, så vi ägnade oss åt lite shopping. Fredrik handlade i en butik han läst om och som grundades 1955. Det blev ytterligare en skjorta. För att slippa gå alltför långt tog vi bussen från Selfridges till New Oxford Street och den fina paraplybutiken där. Även här passade Fredrik på att handla.

 

Nästa stopp var Forbidden Planet där alla fann något att ta med hem. Finns att välja på i denna sci-fi och bokbutik, så det tar en stund att gå runt. När vi var färdiga tänkte vi fika på det svenska caféet lite längre bort, men det var trångt och fullt. Så det fick bli Nero i stället. Gott var det, trots att vi inte fick stans godaste kanelbullar. En tur på Whisky Exchange fick avsluta innan en snabb tur åter till hotellet med alla inköp – och sedan ut för att träffa Tracey.

 

Vi hade stämt träff på The Jugged Hare, en pub bakom Victoria station och vi hade precis fått vår öl när hon dök upp. Så kvällen fortskred i goda vänners lag och efter öl nummer två gick vi och åt mat. På Nandos, dit vi tänkt gå, var det fullt, så det blev Giraffe i stället. Helt ok även om Tracey råkade beställa en burgare, vilket hon inte tänkt sig. Sånt som händer. När vi nästan var klara dök Gino upp. Han behövde ingen mat, sade han. Räcker med efterrätt. Så blev det och vi drack kaffe på maten med diverse tillbehör.

 

Kvällen avslutades på Sam Smith-puben Windsor Castle, tidigare kallad The Cardinal vilket passar bättre där den ligger bakom Westminster Cathedral. Gino bjöd på en runda och sedan var det dags att bryta upp och få lite sömn. På lördag ses vi igen, denna gång hos Tracey i Hornchurch.

Fullbokad tisdag

Idag gjorde vi en del utflykter och började det hela med att ta oss till Westminster Pier efter frukost, för att ta båten till Greenwich. Det är ett härligt sätt att resa dit och vädret var strålande. Det var ganska lugnt på båten och få passagerare, vilket kändes bra. Vi blev som vanligt guidade efter vägen och det är alltid lika roligt. Jag tror de övriga uppskattade detta också. Solen stekte, som sagt och i Greenwich var det varmt och ganska behagligt. Vi började med en fika på Waterstones bokcafé, vilket var väldigt mysigt och sedan gick vi till marknaden. Tror de flesta gjorde några fynd där.

Ja, sedan blev det den sedvanliga klättringen upp till observatoriet och den magnifika utsikte. Fredrik hade nu aldrig sett meridianen, men nu fick han chansen. Han tog även den del bilder med sin fina Hasselblad. Efter denna motion var det dags för mat och vi gick till Greenwich Tavern för lite föda och vätska, men satt inte så länge, då vi hade fler mål i sikte. Fredrik ville till en skivbutik i Brixton och det betydde en liten tur med tunnelbanan. Tre byten och idag var det olidligt varm i vagnarna kan jag säga.

Väl kokta anlände vi till Brixton och den soldränkta promenaden till butiken tog en liten stund. Fredrik var i alla fall nöjd och kom ut igen med gjorda inköp. Så det var ju bra. Vi valde nu att ta bussen tillbaka till stationen och det var ett gott val. Ner i den heta Victoria Line igen och vidare till King’s Cross från vilken vi promenerade ner i Bloomsbury. Liten macka på Pret fick bli kvällens måltid och vi gick vidare till Friend at Hand, där vi skulle träffa Gino. Där var det fullt av människor och dessvärre var det fotbollsmatch som alla skulle se, men vi fick en öl i alla fall. När Gino kom valde vi att byta pub och en av hans bekanta, som otroligt nog var på puben, eskorterade oss en bit och visade oss  vägen till den pub han rekommenderade oss.

Slumpen, eller ödet, ville att detta var The Queen’s Larder, en av våra favoriter. Lustigt hur det kan vara. Så där satt vi det som var kvar av kvällen och hade riktigt trevligt. Gino gjorde oss sällskap till stationen då han hade motorcykeln där och sade att vi troligen ses i morgon igen eftersom vi ska träffa Tracey på kvällen. Det ser vi alla fram emot!

Måndag, stilla måndag

Ny månad, ny dag, nya äventyr. Dagen såg halvgrå ut, men det var bara en illusion. Den blev inte lika varm som lördagen, men varm nog. Trots detta valde vi lite museebesök idag och efter morgonens lätt kaotiska frukost (ingen vet vad den andre gör och senila farfar rör till det ytterligare genom att peka med hela handen och inte höra vad folk säger) åkte vi till South Kensington för ett besök på Naturhistoriska. Nu var vi tidiga eftersom vi äter frukost redan åtta, så vi fick vänta en halvtimme på att de skulle öppna. Inga problem förvisso och vi satt i solen och njöt en stund.

Museet öppnade och vi kunde komma in. Dock var ordinarie entré stängd av outgrundlig anledning, så det fick bli sidoentrén, vilket förtog nöjet en smula. Huvudentrén, Cromwell Road, leder direkt in i den storslagna entréhallen och för en förstabesökare är detta ett minne för livet. Så jag var besviken å mina vänners vägnar. Det här blev inte alls så bra som det borde ha blivit. Skit samma. In kom vi och alla fick ta sin tid och se på vad de ville. Samling vid Darwin när alla var nöjda och jag slog mig ner i skuggan av denne gigant i väntan på att alla blev klara. Sedan tog vi en fika. Mycket trevligt får jag säga. Verkade uppskattat av övriga också.

Efter detta, hör och häpna, gick vi inte till puben, utan till nästa museum: Victoria & Albert Museum (V&A). Fredrik ville kolla en fotografisk del i detta, stora museum och det var självklart att han skulle få göra det. Vi andra hängde på i spridda skurar och hann se lite annat på vägen. V&A är stort och kräver flera återbesök. Jag har haft med mig Daniel tidigare och vi har fortfarande inte sett allt.

NU blev det puben. Vi gick till, Zetland Arms, puben som det sägs ha drivits av Charlie Chaplins bror, Sid, en gång i tiden. Sanningen? Det är inte uteslutet att det faktiskt stämmer. Dock var det fullsatt när vi kom dit, men the Landlady ville ändå hjälpa oss och ordnade två höga bord bredvid varandra och vi kunde sitta alla fem och äta lunch. Denna varierade mellan Hunter’s Chicken, Fish & Chips, Haloumi & Chips och Stake & Red Wine Pie. Alla var helt klar nöjda med maten – och med puben. Det sistnämnda gjorde att vi stannade kvar hela eftermiddagen, haha.

På kvällen valde vi att äta hemmavid, dvs på Pizza Express i närheten av Shepherd’s Bush Green. Gott  var det och alla blev mätta och nöjda. Faktum är att vi mådde riktigt bra och kände att vi haft en trevlig dag. För att avsluta på ett positivt sätt valde jag att ta med alla till Brook Green och puben med samma namn för en liten kvällssittning. Faktum är att Fredrik var supernöjd med detta val och han tyckte att puben var fantastiskt trevlig. Lugn och stilla och med ett mycket bra musikval i högtalarna. Så vi satt där ett par timmar och nu är det läggdags. I morgon bär det av till Greenwich.

Lazy Sunday

Idag var det något svalare när vi steg ut på trappan för att invänta allas ankomst inför frukost. Prognosen sade max 23 och det kändes bra. Mitt öra kändes bättre om inte helt ok, men värken var i alla fall borta. Tydligen hade Traceys klagomål på det hela gjort att sällskapet fick flytta till ett annat bord där det var lugnare, men det var så dags då skadan redan var skedd. Ack ja, av vad som sades till frukosten hade de haft roligt trots allt och Claes hade stannat kvar på discot efteråt. Övriga var hemma före tolv.

Eftersom det är söndag idag, så hade vi få fasta planer. Fredrik nämnde papegojor i Hyde Park, så vi tyckte det kunde vara en bra start på dagen. Strikt talat var dessa i Kensington Gardens, men vem bryr sig? Vi fann dem och fick lite bilder och strövade vidare norrut till vi kom till den italienska trädgården. Där pausade vi lite innan vi tog tunnel från intilliggande Lancaster Gate till Tottenham Court Road och  Caffe Nero där vi tog en trivsam fika. Sedan gick vi över till puben Jack Horner precis bredvid och fick varsin halvpint. Färden gick vidare runt British Museum och vidare till New Oxford Street. Sen var det dags för mat.

Vi tog tunneln till Waterloo och promenerade därifrån till puben The Mulberry Bush och där åt vi Sunday Roast i godan ro. Temperaturen hade nu stigit till 24 grader och det var åter högsommar. Efteråt tog vi en promenad längs South Bank till Golden Jubilee Bridge där vi korsade Themsen för att komma till Embankment och tunnelbanan. Ett snabbt besök på hotellet följde och sedan åkte vi ut igen för en pubtur i Covent Garden. Det var ett lyckokast då vi efter viss vånda hamnade på puben The Sun Tavern – och där blev vi kvar. Trevlig och stillsam pub där vi träffade medlemmar ur en kanadensisk kör, som skulle på turné, med start i Kroatien. De hade hyrt övervåningen för en middag och vi fick chansen att prata lite med några av dem. När de gick stannade de utanför och sjöng. Helt otroligt vackert.

När vi väl bestämde oss för att åka hem, passade vi på att ta en sista pint på The Swan, alldeles utanför tunnelbanan i Hammersmith. Det fick bli avslutet på en trevlig dag. Vi får se vad som händer i morgon.

Medeltida debacle

Efter en god natts sömn var det dags för vår första gemensamma frukost.  Vi hade stämt träff klockan åtta och 7.20 var både jag och Daniel vakna (larmet var ställt på 7.30). Så vi hade ingen stress och kunde förbereda oss i lugn och ro. På slaget åtta steg vi och även så Zarina ut från våra rum och kunde förena oss med Claes och Fredrik på utsidan. Solen sken från klarblå himmel och annonserade en het dag i London. Vi grundade så gott vi kunde för en lång dag utomhus och lämnade frukostrummet för att ge plats åt andra. Kön ringlade sig utanför, hehe och vi som redan kände till rutinerna slapp det.

Vatten är bra, så det är inte bara öl vi dricker här. Vår lokala indier tvärs över gatan sålde oss våra vattenflaskor med sitt vanliga leende och trivsamma humor. Frågan är om han känner igen oss, då vi trots allt handlat där några år. Hur som haver styrde vi skutan vidare mot tunneln och specifikt Shepherd’s Bush och Central Line. Inköp av 7-dagars respass följde och sedan kunde vi transportera oss vidare till Notting Hill Gate och Portobello Market. Där meandrade vi så sakteliga gatan ner bland stånden och hamnade, vår vana trogen på The Duke of Wellington. Daniel och jag var först, haha och beställde varsin pint Aspall  Cider. Gott i värmen.

Vi bestämde oss för att inte gå tillbaka upp till Notting Hill Gate, utan tog sikte på den andra stationen i området, Ladbrok Grove. Där, efter vägen visste jag att det låg en pub där vi möjligen kunde äta. Det visade sig helt korrekt och lunchen intogs på The Elgin, som fått namnet av Lord Elgin, han som tog hem friser från Akropolis till British Museum. Även intilliggande gata, Elgin Crescent har namn efter honom. Det var en god lunch och vi varierade oss  mellan fish & chips, bangers & mash och vegetariskt alternativ till Fredrik. Zarina åt något med kyckling. Alla var i alla fall nöjda  både med mat och service.

Sedan åkte vi hemåt igen och intog en liten fika på det som först var Café Rouge, sedan Mustard och nu Le Petit Citron och som ligger mitt emot hotellet. Det blev lite kaffe och sånt helt kort och sedan tog vi siesta inför den stora kvällen. Vi skulle på medeltidsfest i St. Katherine’s Docks och träffa Tracey och gänget igen. Föga visste jag vad som väntade. För att komma dit fick vi ta District Line till Tower Hill och efter många om och men dök ett tåg upp som gick dit och bara dit. Det var över 30 grader varmt på eftermiddagen, så det gick en flaska vatten innan vi var framme. Väl där kollade vi lite snabbt på Towern, som är svår att undgå, samt den romerska muren. Sedan tog vi gångvägen till St. Katherine’s och närmare bestämt puben Dickens Inn. Kanske inte den roligaste puben, men ändå. Vi tog en halv pint av det vi föredrog och sedan gick vi för att vänta in Tracey.

Daniel och jag passade på att komma i medeltidskläderna medan vi väntade. Tracey var lite sen, men dök upp innan insläppet och in kom vi. Zarina och Claes bytte om och därefter gick allt käpprätt åt helvete. Vid bordet bakom oss satt ett gäng fulla britter och förde oväsen. Mer än lovligt och det var ruskigt jobbigt att vara där. Personalen gjorde inget, utan uppmuntrade bara till mer väsen. Till slut fick Tracey nog och skrek åt dem att hålla käften, vilket inte hjälpte. Det blev bara mer oväsen. Så jag gick. Just nu har jag ont i höger öra, som dessutom susar och sprakar, något som gör mig lätt illamående då balansen inte är riktigt hundra. Kan bara hoppas att det lägger sig, för jag har ingen lust att utveckla tinnitus pga ett gäng idioter. Misstänker att kvällen för de övriga inte blev så rolig efter detta, men jag gjorde som Grant sade och gick ut när jag inte längre orkade. Får se när Daniel rumlar hem i natt, men jag tar en tidig kväll och hoppas att värk och öronsus är borta i morgon, eller i alla fall bättre. Tråkigt när jag sett fram emot att träffa Tracey, Grant och Gino igen.