I backspegeln

Då har vi kommit hem igen och jag möttes av två glada katter. Alltid trevligt att känna sig välkommen och jag tror de har saknat mig lika mycket som jag har saknat dem. Resan hem var ganska händelselös och hade inga som helst glitchar på vägen. Det flöt på. Kaptenen på vår flygning var verkligen skicklig, för han satt ner oss på sekunden i vad som bäst kan beskrivas som en perfekt trepunktslandning. Det kändes inte ens, något som jag inte var ensam om att uppmärksamma. Verkligen proffsigt.

Utcheckningen från hotellet var lika smidig som vanligt och vi vi behövde inte lång tid på oss efter frukost för att packa och bestämma oss för att ge oss av. Bättre sitta på flygplatsen och vänta än vänta på att åka dit. Vi fick även erbjudande om gratis incheckning av väska nr två, så det tog vi båda för att slippa kånka på en kabinväska när vi inte behövde. I säkerhetskontrollen slog klockan 11 och två minuters tystnad för högtidlighållande av stilleståndsdagen (Remembrance Sunday) stoppade upp verksamheten på hela flygplatsen. Intressant att det faktiskt är så.

Nå, som sagt, inga äventyr på vägen så en kort sammanfattning av resan är på sin plats.

Plus:

Vi hade bästa dagen på måndag, med vackert väder och besök i Holland Park. Mycket trevligt och vackert måste vi säga. Ingen stress och så, vilket är så vi vill ha det. Det som fanns på listan (min lista) hanns med under veckan och jag får säga att jag är nöjd med det. Inget på den andra listan (som gjordes för ett bra tag sedan) blev gjort, så det finns kvar till en annan gång.

Vi träffade även Tracey två kvällar vilket alltid är trevligt och vi fick se Lord Mayor’s Show utan regn, vilket verkligen är bra. Vi har ju gjort den en gång i regn och det gör ingen av oss om. Får se ur bilderna blev. Några blev riktig bra, det vet jag, men jag vet också att jag lär få kassera 50-70% av dem.

Minus:

Ingen Gino. Han var i Australien. Väldigt dålig tajming på det, men vad kan vi göra? Vi får väl förhoppningsvis träffa honom nästa gång.

Ingen Grant. Han blev sjuk i sista minuten, så vi får hoppas att även han finns tillgänglig nästa år.

Ingen födelsedagsmiddag med alla vännerna. Det som jag planerat till lördagen blev det inget av alls eftersom Grant var dålig och Tracey bestämde sig för att vara hemma och ta hand om honom.

Det var det hela och nu återstår att ta hand om tvätten och all uppackning, samt börja planera London 2018 Väl mött igen och tack alla som har läst bloggen! :)

Lord Mayor’s Show 2017

Sista dagen. I morgon åker vi hem igen. Blir skönt på sätt och vis, men självfallet kommer vi att sakna London. Dagen som det inte fick regna, började med regn. Ja, ni förstår själva hur irriterande en sådan sak är. Speciellt som väderprognosen lovat allt utom regn, från strålande till växlande. Vi har gjort en Lord Mayor’s Show i regn och det räcker. Punkt. Nå, det öste inte ner och Daniel tog inte ens med sig paraplyet när vi gick till bussen. Jag fick fråga och då gick han tillbaka och hämtade det. Så det var ingen väderkatastrof, men det var tillräckligt för att vi inte ville stå i två timmar i det och fotografera.

LMS har två möjligheter att ses. Dels på utvägen, från Mansion House till Royal Courts of Justice, eller tillbaka till Mansion House efter lunch. Så vi valde att avvakta hur vädret såg ut vid tolv, dvs försöka ta det hela på tillbakavägen. Daniel hade dessutom ett ärende och så även jag. Därför började vi dagen i St. James. Jag ville ta några bilder och han ville köpa en resehumidor att förvara cigarrer i – om han köper några på våra resor (eller egna resor). Så vi gick till cigarrbutiken framför andra, James J. Fox of St. James’s. Mycket trevlig ung man hjälpte Daniel som snart hade sin lilla humidor i en påse och vi stod åter ute på gatan i duggregnet.

Jag har alltid velat köpa något snyggt från London fina klädbutiker, men ni förstår själva att det kostar… skjortan. Så när ett erbjudande dök upp i tunnelbanan där skjortor hos Charles Tyrwhitt på Jermyn Street (=dyyyr gata) var nedsatta med flera hundra kronor, då var jag faktiskt tvungen att köpa mig en. Skillnad på 720 kr och 276 kr. Så nu har jag en äkta skjorta från Londons finare kvarter. Heja mig! På vägen dit slank vi dessutom in hos Taylor of Old Bond Street, som även finns på Jermyn Street och som säljer raktillbehör. Knivar, hyvlar, tvålar, krämer och allt där emellan. Rakborste av äkta grävling för 3500 kr. Får det lov att vara? Nej tack, jag kör. Så det blev två askar rakkräm av, vad jag tror, högsta kvalitet. Dyrt? En dryg hundring och räcker säkert fram till nästa resa.

Sen blev det 11-fika och därefter puben. Sedan slutade det att regna, så det blev LMS 2017. Tror att jag utan vidare knäppte över 200 bilder. Flera ganska bra, andra sämre. Får kolla och sortera när jag kommer hem. Efteråt käkade vi lunch på The Albion och sen fick vi bråttom till hotellet för att göra oss i ordning för födelsedagsmiddagen med Grant och Tracey. Tog min nya skjorta och testade att använda ena rakkrämen. Funkade båda jättebra. Sedan ställde Tracey in. Grant är tyvärr väldigt sjuk och hon funderade på om hon behövde få honom till akuten. Hög feber med mera. Inget att göra åt, så vi gick ensamma för att dricka öl, men tog bara en innan vi åkte hem igen.

Så det blev mat hemma i stället. Kyckling från KFC och vin från andra sidan gatan där vi bor. Enkelt och billigt. Vi ska ändå åka hem i morgon, så vi kan lika gärna ta det lugnt. I morgon får ni en sammanfattning av allt. Sedan är det slut på äventyr för den här gången.

Fredag med fart

Då har vi kommit fram till fredag och resan är snart slut. Så idag försökte vi täppa till lite luckor och se till att sånt vi sagt att vi ska göra också blir av. Därför blev det lite kors och tvärs över stan under för- och eftermiddagen, så att vi skulle hinna till hotellet en sväng innan det var dags att träffa Tracey. Lite misstag på tunnelbanan, orsakat av önskan att undkomma en samling taskspelare som försökte tigga pengar på tåget (strängt förbjudet att göra) gjorde att det tog oss en stund till första stället, King’s Cross. Där ett snabbfoto och en liten öl, så nu har jag fått min Red Fox och sedan en promenad till Chancery Lane för 11-fika på Nero.

Sedan tillbaka en bit och ett stopp på nya puben (för oss) The Clerk & Well, då det fanns behov av lilla rummet. Där fick vi förövrigt resans första och säkert enda Timothy Taylor Landlord. Gott. Delmål tre var fotografering av Jerusalem Tavern och en pint, då de som enda pub vi vet serverar öl från St Peter’s Brewery. Det blev höstölen, Ruby Red. Vidare mot Smithfield där vi åt lunch på The Butcher’s Hook and Cleaver.

Nu åter till Chancery Lane för tunnel vidare till Covent Garden, men i stället för att byta på Holborn bestämde vi oss för att gå. Gick lika bra och näst sista stoppet blev Whisky Exchange, där det köptes en flaska Kümmel till baren. Sista anhalt Fortnum and Mason för köp av thé och annat. Så hem till hotellet.

Vi mötte upp Tracey på puben The Jugged Hare i Victoria och tog ett glas där innan vi åkte in till Carnaby för att jag skulle få min gratis gin och tonic. Japp, de skulle bjuda på en i födelsedagspresent. Mycket folk där, men jag lyckades beställa och få igenom min gratiskupong. Inte fel. Tracey hade inte varit på jobbet idag, utan kom från Southend, där hon firat sin extramammas födelsedag. Så hon var lite sliten. Det var inget som gjorde oss nåt, för vi var lite slitna vi också. Så efter gin kommer mat och i afton på Spaghetti House, en kedja som finns lite överallt. Närmaste låg två minuter från puben.

Vi åt en rejäl middag med både lite förrätt och dessert. Jag nöjde mig med kaffe men Daniel skulle så klart ha sin tiramisu. Tracey tog en Irish Coffee. Här tog allting ut sin rätt och vi skildes åt på tunnelbanestationen. Vi skall ju ses i morgon igen för att äta födelsedagsmiddag. Hur det går får ni läsa senare.

Födelsedag 2017

Idag är det min födelsedag, så här kommer en kortare sammanfattning av dagens händelser:

Vi skippade frukost för att i stället åka till Paddington och Den Galne Biskopen och där äta en stor, engelsk version. Det är tradition sedan flera år tillbaka och känns alltid som en bra start på dagen. I fjol regnade det och USA hade visat världen att det går att välja en fullständig idiot till president. I år var vädret bättre och idioten är på resa i Asien och har vi tur trillar han ner från kinesiska muren… VI å andra sidan njöt av vår engelska frukost.
Lite shopping, blandat med pubbesök följde och jag köpte mig en bok på Forbidden Planet (tack mor för pengarna) och sedan en god öl från min vän Julia Magnusson, som Swishade mig 50 kr för ändamålet. Tack tack! :)

Lunchen idag blev buffé på Pizza Hut, utan öl, men det blev aldrig något eftermiddagsfika med bakelse på Royal Exchange. Vi hann inte.

Sakta meandrade vi genom London och stannade då och då för att stärka oss. Inte fel och vi valde bara den bästa ölen. Blev lite besviken på näst sista puben, som visade att de hade Red Fox, men ändå hade slut. Finns i morgon… jo ni, tack så mycket. Så vi gick till The Hydrant, invid Monument och tog en porter, innan vi begav oss till Gerrard’s Corner för den traditionella kinesiska aftonen. GOTT!

Sedan var kvällen slut, trodde vi, men festandet följde med ända till sängen – eller i varje fall sängkanten. Vi hade gått förbi Café Concerto och konstaterat att det inte blev någon födelsedagsbakelse… så när vi ätit klart frågade jag Daniel om han trodde att de hade take-away. Haha. Det hade de, så vi köpte med ett antal hem och kokade kaffe på rummet och har precis klämt i oss en kopp med godsaker till. En bra avslutning på dagen, även om jag säkert får ut för detta i natt.

I morgon är det redan fredag och vi ska träffa Tracey igen på kvällen. Läs mer om det nästa inlägg.

Onsdag med Tracey

Onsdag är här och med den, nya möjligheter. Vi drog iväg så snart frukosten var avklarad och hamnade så småningom på HMV på 363 Oxford Street. Jag saknar den gamla flaggskeppsbutiken på nr 150, för där kunde jag i princip få allt jag sökte. Nu är det sämre med det och jag antar att det bland annat har med ökad webbhandel. Folk sitter hemma och klickar och sedan (kanske) kommer Postnord med grejerna. Så, som ni kan räkna ut, fick jag inget med mig därifrån. Daniel hittade något i alla fall. Vi gick vidare.

I många år har vi försökt gå till puben som Guy Ritchie köpte tillsammans med Madonna och sedan behöll som en del av skilsmässan. Det har aldrig blivit, men nu… Snacka om epic fail, som ungdomarna säger. Dels sålde han den 2013, tydligen och dels kom vi dit en timme innan den öppnade. Vi är dock resursfulla och gick till grannpuben så länge och återvände en timme och en pint senare. Så nu har vi varit på The Punchbowl, oavsett Guy Ritchie eller inte.

Vidare! Nu gick vi till Foyles, så att Daniel kunde få en bok eller två. Det fick han och hör och häpna: jag hittade CD:n jag tänkte köpa på HMV. Så varför gå dit när största bokhandeln har… Jag är mycket nöjd i alla fall. Så nöjd att jag passade på att köpa en bok också. Så nu skall jag plugga Adobe After Effects (så kanske det blir en film om London om 10 år).

Lunch! Vi gick till min gamla favoritpub, Cittie of Yorke, även fast de sedan länge har plockat bort buffématen och ersatt det med ett restaurangkök, likt alla andra. Gillade att kunna peka till damen bakom och säga, det och det och det och så lite av det där. Min favoritchili har dessvärre gått i graven, så jag får hålla till godo med den för veklingar i stället ;) . Det skall säga ka-boom i truten (och magen), annars kan det kvitta.

Nästa steg var att invänta 17.40, cirka och att träffa Tracey. Vi drog oss sakteliga mot Victoria och fick en fika på en Caffe Nero. Sedan tog vi en pint på puben The Greencoat Boy, i väntan på att klockan skulle bli lagom för att möta upp Tracey på puben Windsor Castle. När vi kom dit hade vi ungefär en kvart tillgodo, men Tracey lyckades gå vilse och blev en halvtimme sen. Nu ligger ändå puben, som tidigare hette The Cardinal, bakom Westminster Cathedral, inte så långt från Grays. Ja, kom gjorde hon i alla fall och vi tog ett par omgångar innan vi gick vidare för att äta mat.

Sista anhalten denna dag blev också en pub. The Albert, som Tracey gillade och eftersom vi varit där tidigare, kan vi inte annat än hålla med. Här hade de min favorit, gammon and egg, så det tog jag. Daniel valde hunter’s chicken och Tracey tog en kycklingsallad med bönor. Gott var det och vi avslutade med en varsin cappuccino. Tiden gick fort denna afton och vi eskorterade Tracey en bit på vägen (hon sov över i Ginos hus) och sedan tog vi tunneln hem. Så nu är onsdagen över. I morgon är det födelsedag!

 

Tisdag med lätt regn

Dagen var lite gråare än söndag och måndag, men helt ok. Några droppar regn föll, men inget större skyfall. Vi började med frukost, som vanligt och åkte sedan till London Bridge för att besöka Borough Market. Här finns det mycket att se och även köpa om man är intresserad. Mat i mängder, både färdiglagad och rå. Allt från musslor och hummer till nöt, svin och lamm. Ostar, bröd, kryddor och delikatesser bjuds ut till hugade spekulanter. De som är sugna kan få både frukost och lunch, eller bara ett mellanmål. Daniel passade på att gå till frisören och sedan gick vi varvet runt och kikade.

När vi ändå var i närheten, passade vi på att gå till en pub som Daniel läst om och som skulle vara från 1600-talet. The George Inn hette den och där har både Shakespeare och Dickens blivit serverade. I alla fall är det vad som påstås. Vi tyckte att den var ganska trevlig, om än lite öde. Det ändrade sig en smula när det drog ihop sig till lunch. Kändes som den drog en del stamgäster. Nå, vi drack ur och reste vidare söderut. Den här gången till Kennington, mest känt för sin cricketarena, The Oval. Vårt mål hade dock inte så mycket ssportanknytning.

Filmen Kingsman: The Secret Service, är en av mina favoriter och det visar sig att puben som figurerar i den finns i verkligheten och ligger på nr 6, Black Prince Road. Lämpligt nog heter den the Black Prince, efter Edward, prinsen av Wales och den förste hertigen av Cornwall. Varför Edward kallades den svarte prinsen är inte helg belagt, men den kan berott på hans svarta rustning, eller hans brutala sätt i strid. För oss har han egentligen bara en sak som gör att hans namn fastnat, nämligen att han instiftade Strumpebandsorden. Han ligger begravd i Canterbury Cathedral och dog före sin far och blev därför aldrig kung.

NÅ… I filmen blir Colin Firths karaktär påhoppad av ett gäng storkäftade ynglingar på denna pub och reser sig upp för att gå – tror man. I stället reglar han dörren medan han lugnt säger: Manners Maketh Man… och sedan är det kört. Se filmen så förstår ni. Daniel snokade reda på den och nu har vi varit där. Trevlig pub, men ingen direkt utmärkande sådan. Gullig hund fanns det där, dock och den blev vederbörligen klappad på. Vi drog vidare med bussen som gick precis utanför och hamnade i Chelsea i stället. Ett stenkast från där Margaret Thatcher ligger begravd, fick vi en enkel lunch och en öl. Ost- och skinkmacka med Coleman’s senap. Det gick inte av för hackor. Rensade bihålorna på oss båda utan problem.

Nästa anhalt denna dag blev Russell Square och pubarna Friend at Hand och The Queen’s Larder. Daniel hade hoppats på en Abbot Ale, men inte ens den sistnämnda puben, som alltid har, hade. Jag frågade och fick till svar att den faktiskt brukar finnas så här års, men var lite sen. Kom tillbaka om ett par veckor, sade han. Tack, jag har fem dagar… Nå, man kan inte få allt. I alla fall inte en Abbot Ale.
Nu slog hungern till och jag bestämde raskt att vi skulle åka till Covent Garden och hitta något där. Först blev det naturligtvis en pint, men därefter började vi aktivt söka efter ett matställe. Det blev puben Marquess of Anglesey och vi bestämde oss för en varsin cottage pie. Mycket gott! Kan rekommenderas i allmänhet för er som hamnar på en pub och vill äta. Lugnt och fridfullt var det också i matsalen en trappa upp, även om det kom en grupp svenskar sedan vi slagit oss ned. Man får aldrig vara i fred.

Puben Nell of Old Drury fick avsluta dagen. Den har sitt namn av Nell Gwynn, en av Charles II:s älskarinnor – med mera. Trevlig även det och som på majoriteten av alla andra ställen vi besökt, var det lugnt och få besökare. Besynnerligt. I morgon skall vi träffa Tracey. Gud allena vet vad som händer då. Tune in! ;)

Parkbesök, med mera

Då var det måndag och veckan börjar på allvar. Frukost klockan halv nio, allt enligt gängse tradition och sedan kort nedslag på rummet innan vi påbörjade dagens äventyr. Sedan Världens Bästa Frida tipsade mig om Holland Park, har jag velat göra ett besök där. Enligt uppgift en vacker plats och väl värd ett besök. Jag får hålla med och så även Daniel. Trots att, eller tack vare, att det är höst, så var färgerna sprakande och enastående och troligen gjorde det allt än mer vackert än under sommaren. Solen sken från klarblå himmel och fåglarna kvittrade i träd och buskar. En fantastisk plats att börja dagen på och målet för promenaden, Kyoto Gardens, var som en liten egen juvel mitt i allt det övriga. Ja, vi njöt och tog en stor mängd bilder innan vi letade oss vidare till ett litet café, där vi fick oss lite 11-fika. Mycket trevlig förmiddag.

Vi gick vidare och tog tunneln från High Street Kensington in mot ”stan”, där vi slutligen hamnade på Piccadilly Circus. Waterstones ligger i närheten, så dit gick vi, men jag fann inget intressant att köpa. Jag tror att Daniel köpte ett par böcker dock. Vi hamnade på puben Three Crowns där vi intog en varsin pint. För första gången som jag kan minnas var det mer eller mindre tomt på folk, vilket jag tyckte var ovanligt. Vi lät det bero och drack vår pint i lugn och ro. Efteråt gick vi tillbaka till stationen, så att jag fick byta mitt Oysterkort till ett nytt, som enligt uppgift ska fungera med den nya appen som TfL har släppt. Får se i morgon om det stämmer.

Resten av eftermiddagen spenderade vi på en sakta promenad genom Soho. Lunch åt vi på The Crown, som ligger på Brewer Street och det blev klassisk korv och mos (bangers and mash). Så småningom hamnade vi på Schott Music Ltd, där jag uppenbarligen hamnade i paradiset. Där fanns allt jag önskade och lite till, så det blev lite inköp. Fattar inte hur jag kunnat missa den butiken tidigare, men mannen i kassan sa att det sett mer ut som ett kontor än en butik, så det var inte så konstigt. I alla fall fick jag mycket skoj med mig hem.

Framåt kvällen blev det dags för mat igen och nu hamnade vi på en helt ny restaurang i Soho, där vi åt pasta och drack gott, vitt vin. Jag ska komma ihåg den, för dit ska vi gå igen. Helt klart. Bra service och bra mat. Kan man önska nåt mer? Vi var i alla fall väldigt nöjda. Vi avslutade aftonen med besök på puben The Round Table och sedan vidare hem till The Trout – som nu kallades The Yardbird. Två år hade de haft det namnet, tydligen. Så kan det bli. Vi tog en varsin Gin & Tonic som avslutning på dagen. Gott det också. Nu återstår att sova så att vi orkar med morgondagen.  :)

November 2017 har börjat

Så här vi åter anlänt till den stora staden London. ”Vi” är jag (Jan) och Daniel, som nu har en tid på oss att fortsätta att utforska alla skrymslen och vrår I denna intressanta stad. Den här gången började vi vår resa redan dagen innan, med att åka till Stockholm och stanna där en natt innan det bär iväg ut till Arlanda. Det kändes faktiskt ganska bra och något som vi kan tänka på även en annan gång. Fru Lindberg, vars pensionat vi besökte, tog väl hand om oss och såg till att vi fick både mat och dryck innan sängen kallade. På morgonen blev det även frukost och sedan bar det iväg till ersättningsbussen som skulle ta oss till Danderyd för byte till tunnelbana och vidare till Arlanda Express ut till flygplatsen. Lördagens tåg gick utan problem, förövrigt och vi kom fram till Stockholm blött nån minut efter utsatt tid.

Så I morse hämtade vi våra väskor, som vi haft inlåsta på Centralen över natten och letade oss bort till spår 1-2 där anslutningen till Arlanda avgår. Det stod ett tåg inne redan och vi slog oss ner och inväntade avgång, vilket ungefär dröjde tio minuter, så det var ju bra. På Arlanda var det inte så mycket folk och incheckningen, eller bagdropen, gick som på räls och snart hade vi tagit oss igenom säkerhetskontrollen och befann oss på rätt sida, så att säga. Efter en liten paus gick vi upp och satte oss vid gaten, för det var ju lika bra att göra det och det gick I ärlighetens namn inte så många minuter innan det blev dags att gå ombord. Lite förvånande snabbt måste jag säga. Men, så kom vi i väg tidigt och landade på Heathrow sådär en 20 minuter före tidtabellen. Inte illa.

Ja, den tid vi kom tidigt åt tunnelbanan upp, för innan Northfields blev vi stående ganska länge utan förklaring, men det är sådant som dessvärre är vana vid. Är det inte signalfel, så är det något annat. Fram kom vi I alla fall och kunde gå av på Hammersmith som förväntat. Vi var lite tidiga till hotellet, så vi dumpade väskorna och gick till den lokala pizzerian och åt lunch innan rummet blev tillgängligt. Som tur var, fick i samma rum som vi är vana vid och som jag önskat. Tack så mycket säger vi. Ett hotell som tar hand om sina gäster är ett bra hotell.

Det är inte mycket mer att säga om detta, utan vi packa raskt upp och begav oss ut på stan (ja, det låter kanske löjligt att säga så, men det är så vi ser det) och vi tog sikte på The Shaston Arms för att få ett glas Badger eller Furst Ferret (eller liknande): MEN det är söndag så alla pubar har inte öppet och på Shaston Arms var det stängt. Så det fick bli en ersättningspub i stället och det gick bra det också. Vi tog det lugnt och känner väl av att dagen varit lång, så vi vandrade sakta genom Soho och stannade till på ytterligare två pubar innan vi vandrade till gränslandet mot Covent Garden för lite kvällsmat. Vi hamnade på Nando’s, där i fick god kyckling. Har aldrig varit på dem i London, men väl en gång i Nottingham. Men det var ganska många år sedan. Hur som helst var det trevligt och vi blev båda mätta.

Som avslutning på dagen stannade vi till på puben The Harp och tog en sista pint innan det var dags att söka hvila mellan lakanen. Ja, jag fick ju lov att skriva allt det här först, men det tog inte så lång stund. Ni får kika in i morgon igen för en redovisning av måndagens äventyr!

4 vänner i London, en tillbakablick

Nu är vi hemma igen. Katterna blev glada och jag också. Hur det än är, så tar det på krafterna att resa och att vara igång från frukost till närmare midnatt varje dag är inget för veklingar. På det hela taget tycker jag vi klarade det bra och jag är inte lika trött nu som jag var efter förra resan. Den var visserligen kortare och mycket intensivare och så hade vi mitt 50-årsfirande att ta i beaktande – med Tracey vid rodret.

Vi har haft det bra, inget snack om saken och vädret har varit på vår sida hela tiden. Några få droppar är allt vi märkt av och solen har visat sig alla dagar – vissa mer och vissa mindre. Första lördagen var ett bra exempel på det, när vi träffade Gino och de andra vid Canada Water, då var det mulet, men efter lunch sprack det upp och blev fantastiskt. Likaså söndagen, som vi började på Kensal Green i kylan och avslutade i St. Albans i strålande sol. Det var fortfarande varmt på kvällen när vi kom tillbaka till London. Onsdagens färd till Greenwich via flodbåt satte sina spår på oss alla. Mest på Claes som inte hade någon hatt med sig denna gång och blev rejält bränd i stället.

Droppet var väl måndagen när sagde Claes inte mådde bra och stannade på hotellet nästan hela dagen. Tempot kom av sig lite och vi andra visste inte riktigt vad vi skulle hitta på, då vi hade mycket gemensamma planer. Men, det löste sig, så som saker gör.

Vi har fått shoppa också och det märktes inte minst när vi packade inför hemresan idag. Vi hade en extra väska incheckad på hemresan, något som jag och Daniel lärt oss av tidigare resor och det var bra. Både han, jag och Zarina drog nytta av detta och det var värt pengarna. Som vanligt åt vi frukost innan vi packade ihop oss och reste ut till Heathrow med tunnelbanan. Solen sken och det kändes som om vi lämnade ett bra väder för att åka hem till något mer ostadigt. På flygplatsen var det en massa nyheter och vi fick både checka in och hantera väskorna själva. Underligt. Priset för resorna borde gå ner när vi gör allt jobbet själva OCH måste betala för mat och dryck ombord, något som vi aldrig behövt tidigare med BA.

Nåja, jag fick i alla fall checka in mitt handbagage gratis och det hade jag räknat med, eftersom vi brukar få det erbjudandet. På så sätt hade jag nästan inget att bära på när vi väl kom genom säkerhetskontrollen och kunde kolla tax-freen och ta en fika. Jag passade på att köpa smörgåsar och vattenflaskor till oss alla att ha på planet, så behövde vi inte bekymra oss om att nya regler gällde där.

Flygningen gick felfritt och vi höll tidtabellen. Det tog en stund innan alla väskor kommit och extrabagen anlände näst sist av allt bagage som kom på bandet. I alla fall vad vi kunde se. Det är ju lite extra trixande när vi är fler än två, men vi fick med oss allt och ingen stoppade oss i tullen (vilket de inte hade anledning till heller) och vi kunde ta oss till Arlandaexpressen ganska snabbt. Ett tåg var på ingående inom tio minuter, så det gick också bra. Det tar bara tjugo in till Centralen och där fick vi en och en halv timme på oss innan tåget till Karlstad gick.

En fika är aldrig fel, så vi tog en och sedan köpte Daniel baguetter som vi kunde ha på tåget. Jag fixade dricka på Coop som ligger på Centralen och sedan kollade vi perrongen och där stod tåget och väntade. Bara att kliva ombord, så slapp vi att stressa. Perfekt. Hemfärden ägnades åt att slappa och jag gjorde inte mycket annat än att lyssna på medhavd musik och lösa ett Sudoku. De andra gjorde inte mycket mer och jag tror att Claes sov mest hela vägen. Det gick bra i alla fall och Ann mötte oss på stationen. Claes blev hämtad av sin far och Ann skjutsade hem både Daniel och Zarina – och min resväska. Hon levererade den till dörren en liten stund efter att jag kommit hem. Snäll hon!

Nu återstår bara att smälta alla intryck och fundera på när vi reser nästa gång. Tack för att ni har läst om våra öden och äventyr. Hoppas ni har funnit bloggen intressant och underhållande!

Kort inlägg om sista dagen

Ja, det är sista dagen. Tråkigt, men det ska bli skönt att komma hem till katterna igen. De har nog saknat mig och jag har saknat dem. Så vi använde sista timmarna åt att ta det lugnt. Vi åt vår standard en-gång-per-resa-frukost på den Galne Biskopen, som traditionen bjuder och därefter blev det loppmarknad på Portobello Market. Ingen av herrarna köpte något, vad jag vet, men Zarina gjorde några inköp. Vi samlades på Duke of Wellington innan vi tog tunneln till Monument i stället.

Där blev det fika och macka innan vi såg till att Daniel fick ytterligare en ”det här har jag inte gjort” avprickad på listan. Besök på puben The Walrus and the Carpenter, som fått namn från Alice i Spegellandet. Matsalen heter Lewis Carroll Dining Room. Vi tog något att dricka, pratade med den irländske gossen bakom baren och sedan åkte vi för att träffa Tracey och gänget en sista gång. Först öl på The Black Friar och sedan mexikansk middag på South Embankment.

Nu återstår att sova, packa och resa hem. I morgon får jag pussa katterna och kommer att skriva min vanliga sammanfattning av hela resan. Väl mött.